Svaga isar

is på dammen

Okej testar isen

vågar vi gå över??

fr vä Okej, Omega & Otto

Vaknade upp till ännu en fantastisk höstdag,
 fruset i marken så man gå överallt, sol och blå himmel , vindstilla. Jag älskar hösten .
 Igår snöade det tydligen på många ställen , här hade vi dock fint höstväder, jag och valparna passade på att ta en liten spatsertur i skogen, det var många hinder som skulle passeras, bäcken därman blir blöt om magen är riktig läskig ,de skulle nog helst vilja bli burna övermen grymma matte bara går  , då är det inte annat att göra än att slänga sig i  så man inte blir en ensam valp kvar. Min lilla favorit Okej är fegast :-)

Vinstamarkens Pino "GIN" född -86

Gin solar en fin sommardag 1986

En ung Gin med "lillasyster" Marja

sonen Ego Boy har stulit Gin´s stånd....

Den här tiden på året som är helt underbar är samtidigt den tid jag tycker det är jobbigt att vara ute med hundarna , jag är livrädd för dåliga isar, de vuxna hundarna har förhoppningsvis  så mycket självbevarelsedrift att de inte går ut på svag is men en het unghund hinner springa långt på en svag is innan de upptäcker att den inte håller..och då kan det vara försent. Det är min skräck att jag ska behöva se en hund som går ner sig på isen utan att jag kan göra något. Jag kanske ska låta de springa runt med flytväst tills att isarna blivit tjocka nog *skämt* 
 Det hela grundar sig på att jag för länge sedan var nära att råka ut för just detta, det var min första Gs Pino som var nära  att mista livet . Vi var ute en 1:a maj , när han såg  något intressant på isen, problemet var att han inte förstod att isen bara låg 50 meter sedan var det öppet vatten, naturligtvis ramlade han i, jag stod på land och försökte peppa honom att ta sig upp, han orkade häva sig upp flera gånger men fastande på sin manlighet, jag såg hur han blev tröttare och tröttare och till slut orkade han inte försöka längre. Jag orkade inte titta på heller utan gav mig ut på isen och ramlade i så klart.....  super tyckte Pino och började klättra på mig, vilket resulterade i att jag hamnade under vattnet, det gav mig oanade krafter till att lyckas häva upp hunden på isen , själv hade jag stora problem att ta mig upp.... Men som tur var såg någon mitt dilemma och kom till hjälp och vi kunde ta oss hemåt till en varm dusch och varma kläder.... Men min stora skräck är svaga höst-och vår isar.