Ibland händer det som inte borde hända

Det här är Zanto som sedan några dagar tillbaka jagar på den eviga jaktmarken.

Zanto var en mycket speciell hund, hans mamma hette Kammarvolas Attacha  ( en av mina stamtikar) och pappa hette Vällistefjällets Pelle och var Engelsk setter , båda var i min ägo då detta begav sig.

Zanto startade sitt liv som en stor överraskning. Det började med att Tasha löpte och blev då satt på lina utanför huset , hanhundarna var instängda i hundgården, trodda jag ja....

Snabbare än blixten hade Pelle hoppat ut ur hundgården , något han aldrig gjort varken förr eller senare och ännu snabbare hade han tagit chansen till en romans med Tasha, innan jag hann vända mig om satt de ihop. Det var inte bara en olämplig parning för att det var olika raser Tasha var även rätt gammal så det var inte annat att göra än att åka till vet och ge Tasha en spruta, i och med det skulle allt vara frid och fröjd.

Döm om min förvåning när jag kommer hem en dag 2 månader senare, det var förresten Påskafton och jag hade varit ute på fjället, Tasha ligger i sin bädd och vill inte hälsa när jag kommer hem, ytterst märkligt. När jag tittar närmare ser jag att hon har en nyfödd valp hos sig. Jag tar upp valpen och tänker att det här går inte  vad gör jag. 

Tasha som alltid låtit mig hantera hennes valpar från första stund visade klart och tydligt att de tankar som for genom mitt huvud kunde jag bara glömma, valpen var hennes och den skulle hon ha så var det bara. 

Jag ringde till vet och undrade hur detta kunde vara möjligt, fick då svaret att hon hade haft något för lite abortvätska hemma men hade chansat på att det skulle fungera, men det gjorde det alltså inte, en liten hanhundsvalp blev kvar.

Jag hade aldrig märkt något på tiken att hon skulle vara dräktig, inga som helst yttre tecken på kroppsförändring eller att hon varit orolig eller bäddat så överraskningen var total.

Naturligtvis fick lille Zanto vara kvar hos sin mamma, han var en mycket speciell liten valp som charmade både 2 och 4 benta och Tasha hade han charmat totalt, kanske såg hon det som en ynnest att få bli mor till en liten parvel vid sin höga ålder.

När han blev less på att  vara i hundgården hittade han alltid en väg ut men lika ofta ville han in i hundgården och då hittade han en väg in så var det bara.

Han var en ståtlig hanhund med utstrålning och ett fantastiskt steg redan som valp, hade han varit renrasig hade han blivit en fantastisk hund att visa i utställningsringen.
Jag hade svårt att göra mig av med honom när han blev 8 veckor, tyckte inte att det fanns någon som var honom värdig, han blev kvar och tränades till att bli en duktig jakthund och han var en mycket duktig viltfinnare. Så småningom dök Erik upp och Zanto flyttade till Norge med honom där han blev en fin kamrat på jakt och turer samt en härlig familjemedlem.

För några dagar sedan fick jag ett meddelande från erik att Zanto vandrat vidare till andra marker.
Sov gott fina Zanto, du har lämnat starka spår efter dig hos din familj som ska bevara och leva på de fina minnen du lämnat efter dig .......

Zanto 4 år

Zanto augusti 2012