Städat datorn

Hans Sjåmo, Lennart Kjellssson, Åsa Bromeé, Lasse Tano & Mig :-)

Ditzie (1993-2003)

Ditzie

Har kvällsjobb hela veckan , slutar jobbet vid midnatt någon gång. Även om jag är trött så kan jag inte bara hoppa i sängen utan det blir lätt en timme vid datorn, igår städade jag bland gamla bilder och hittade detta foto från SM finalen  i Hemavan 2001.
Jag ser nöjd och glad ut tilllsammans med min fina Ditzie.  Den lilla tiken  har satt starka spår i mitt hundhjärta och jag anser att det är den bästa hund jag haft. Här blev vi nr 5 i SM, året efter blev hon nummer 4 i SM.
Den här SM finalen var speciell då Domaren Johan B Steen snabbt satte sin prägel på partiet genom att vara fri från prestige och även om det  var en SM final se på hundarna med positiva ögon , en SM final då alla deltagare hjälpte varandra att hålla reda på hundar, man hittade varandras hundar i stånd o s v, en minnesvärd och positiv final.
Hela denna helg var speciell för mig, jag fick gå på mitt favortitfjäll  Jo Fjället 4 dagar på raken , Fjällpokals kval, FP final , SM kval och SM final, all dagarna hamnade jag på samma fjäll. Det är en dryg promenad upp till markerna på ca 1 timme men det brukar det vara värt. Har aldrig kommit ner från detta fjäll utan premie. Det gjorde jag inte denna helg heller.
I Fjäll Pokalen startade jag Bleika av Andöya som blev 5:a i finalen och fick 1 UKL ( Vinnare Roland Ohlsson med Es Tuva) och i SM kval placerade Ditzie sig för att sedan bli  5:a i SM finalen.
Jo Fjellet var även Ditzie's favoritfjäll, bl a vann hon en SKL där med Cert efter 5 fågelarbeten, som Ni förstår var det ett bra fågelbestånd på detta fjäll.


Ditizie ( min nuvarande Ditzie är döpt efter sin mormors mor) var en knall god hund som oftast var med på listan i SKL , hon var en mycket duktig viltfinnare och fick många placeringar i SKL, hennes minus var att hon kunde vara lite väl snabb till apporten om jag inte var med till 110 %. Jag använde henne som guidehund under hela hennes liv och det blev fällt massor av fågel för henne och då brukar även fallapporten snabbt bli befäst :-)
Min Hedda är verkligen en kopia av sin mor Ditzie, även frisyren har gått i arv...... eller är det matte som är en usel frisör.....??

F-kullen

Syskon kärlek

Flickorna

Pojkarna

Fy, fy skäms.....jag gratulerade Cocker kullen men "glömde" bort F-kullen , med Filuran, Flinga, Fina, Flizan, Fjälla ( som tydligen har flyttat till Norge) ,Filur, Fantomen, Fight, Foxz, Fajt, Fejm och Frozt. Även de blev 3 år den 24 januari. Så Grattis i efterskott till dem!!!!!
Funderar på lägga ut en kalender med alla födelsedatum inlagda, ska jobba på det......
Jag borde verkligen komma ihåg att BCoch F kullen är födda samma dag då det var en hektisk eftermiddag/ kväll, då Hedda började valpa enligt planen. Tydligen blev cocker Kajsa "smittad" på något vis för hon började valpa på  dag 58, vilket var lite konstigt då hon gick full tid förra gången. Första cockervalpen kom under under bänken inne i hallen och helt utan förvaring så det blev ett väldigt sjå att hålla koll på dem båda i olika rum......

BC-kullen 3 år

pappa Crut

Crut

far & Mor

I dag får jag säga Grattis till BC kullen som blir 3 år, detta är den andra jaktcocker kull som jag fött upp. Mor: Whaupley Skylark Far: Stawaskogens Crut
Vill bara ännu en gång påtala att detta är en mycket trevlig ras för er som vill ha mycket hund i liten förpackning, se mitt inlägg från tidigare om jaktcocker.
Stort Grattis på 3 års-dagen till Busy Bee, Blacky, Batman och Bork

J-kullen 2 år...igår!!!

Jenka & Gaston (Juvel) på träning

Ajaj, glömde att Gratulera J2-kullen som blev 2 år i går. Grattis, Grattis och Välkommen i den vuxna gruppen :-)

Otto & Junior (Okey)

Otto

Jr

Jag har försökt fota mina "pojkar" under flera veckor vilket inte är helt lätt . De är inte precis stilla många sekunder när de är ute. Om jag lyckas zooma in dem i kameran så kommer de som ett skott när jag sätter mig på huk, för då ska det gosas. Kul att de så följsamma och vill ha kontakt,men just vid foto tillfällen kunde de gärna få vara lite mindre följsamma :-)
Jag fick ihop några bilder utan vidare kvalité ,de får duga så länge ska göra ett nytt försök senare...
Junior tycker själv att han är STORA pojken och lyfter på benet när han pinkar....... men lilla gubben är inte det lite väl tidigt??
Som Ni ser är de inte speciellt lika varandra, men jag tror att båda har precis det som jag och Ottos ägare helst vill ha. Jag vill ha en Kazzan kopia och det tror jag att jag får !!

What a wonderful daaay

Häkza

Idag skiner solen och det är -2 C, härligt. Vi laddade för en lång skidtur, efter den vanliga rundan blev det 1 mil ospårat. Normalt ska det finnas ett skoterspår där, men det ser ut att ha varit dåligt med skoteråkandet i vinter. Över den sista delen av den smala passagen som går nedför hängde det ner massor av snötyngda björkar, det blev riktigt spännande...... Jag kände mig som i skidlekis.....så kryper vi ihop till en boll och åker under, sååå reser vi på oss och tar ett litet skutt över, såå...... vem tusan hade vallat mina skidor som normalt alltid har lite halvtaskigt glid men som är helt topp med dragvilliga hundar, idag var det minsann glid så det blev över i nedförsbackarna. Alla kom dock ned helskinnade, endast en vurpa av undertecknad och det berodde  på en liten men väldig stor GS som heter Pai som inte förstått att man INTE kan lägga sig mitt i spåret i en nedförsbacke för att gnaga på tassar.. MEN  nu vet han vad som gäller!!
Häkza är åter i selen efter skendräktighet och dålig arbetslust, formen ser hon ut att ha bevarat. 
Den ospårade milen känns i benen , häärligt!!!
Nu kan jag med gott samvete åka till Åre för att ta en fika med en kompis, det var länge sedan vi sågs

redan söndag

Dåligt med uppdateringar den här veckan , det har inte hänt så mycket att skriva om. Jag och hundarna klarade veckans mål med 10 mil skidåkning, de som får springa lösa har betydligt flera mil i benen.
Under dagens tur fick Otto & Junior se sin första ripa, det satt en liten flock vid skoterspåret som Kazzan stod för på vägen ut, på vägen hem sprang Junior rakt på en av dem som då satt 2 meter från spåret. Som vanligt var broder Otto inte långt borta och även han fick se sin första ripa. Båda såg lika förvånade ut när ripan flög iväg, det  var väldigt  intressant att snusa runt där den suttit. Det tyckte däremot inte den något äldre Pai (1 år) som trodde att han kunde springa ikapp  ripan!!
Vi fortsätter med 10 mil till kommande vecka....