fredag 25 januari 2013

Gamla hundar


 Vad gör man med sina gamla hundar ?!

Jag vet inte vad andra gör men hos mig får de vara kvar så länge som de har ett värdigt liv.

Har nu 2 gamlingar, Kazzan är 12,5 och Iona är 14,5. 
De är båda friska och glada och hänger med på alla motionsturer. 

Kazzan ligger fortfarande i täten och rejsar men  han blir skitsur när någon av snorvalparna
(hans syn på juniorerna ) försöker springa förbi honom, då får de en verbal åthutning om att hålla sig ur vägen . Han är fortfarande välmusklad och fin i kroppen, syn och hörsel är det ännu inget fel på. Han älskar snö och kyla och har tagit på sig uppgiften att se till att hålla räven borta från vår gård, varje kväll avslutas med samma runda där han högljutt  varnar räven för att komma hit. Vid några tillfällen har de mötts på Kazzan revir och då är det en överraskad (:-)) räv som har fått springa för glatta livet men så fort han har passerat ut ur det som Kazzan anser vara hans så ger han sig. Det ser nästan ut som en uppskattad lek från båda håll.
Samma sak med Korna i hagen om de kommer för nära stängslet mot vår tomt då skriker Kazzan åt dem..BACKA!!! ..... och då backar dem 10-15 meter och då ser han skitnöjd ut
 :-D. 
Det är alltså Kazzan små vardagsnöjen på äldre dagar.

Iona hon har också sina egenheter så klart, hon är lite stel i kroppen men får hon bara jogga igång i sin takt går det fint sedan, hon sprätter utan problem upp i både höga bilar och sängar utan någon som helst ansträgning.
Hon blir jättesur om hon inte får följa med motions turen, hon tycker det är lite otäckt om alla är lösa, då hon är rädd för att bli nedsprungen och då går hon bakom mig, men så fort vi kommer ut på en öppen yta då drar hon ut på sina egna äventyr. Man ser att hon verkligen uppskattar alla turer i skog och mark, då hon får en speciell lyster och glans i blicken så fort vi är på tur. Synen är fortfarande mycket bra men hörseln är det väldigt dåligt med, men med teckenspråk kan vi ändå kommunicera utan större problem
I dag lämnade jag henne hemma när vi tog en dragrunda som blev rejält dryg , jag tyckte det var för kallt för henne, gissa vem som visade sitt missnöje när jag kom hem...ungefär som att hon sa , tror Du inte jag märkte att Ni åkte utan mig ELLER !!???

Såsom ofta med gamla hundar så är mat viktigt i Ionas liv, inte för att hon äter speciellt mycket eller är det minsta glupsk men middagen SKA serveras kl 16, inte for att jag vet vad hon fått det ifrån då  middag alltid har serverats på varierande tider allt från 15-20. Men  nu har hon bestämt att kl prick 16 då är det middag, hon börjar med att lägga sig vid matskålen och stirra på den, om reaktion uteblir då blir hon verbal och ljudnivån blir högre ju längre hon får vänta... Jamen  självklart får hon sin middag kl 16 om jag har chans till det, det är väl inget att bråka om...och ja hon får ALLTID något extra gott i maten om inte stirrar hon på mig och sedan tittar hon på maten med avsmak och jag kan tydligt utläsa vad den blicken säger.... Är du fullkomligt galen ska jag äta torra kulor!!  Så det är inte heller något att bråka om, ge henne lite extra gott så klart. Samma blick får jag om jag råkar glömma mig och hälla vatten på maten, då stirrar hon på mig tills jag har hällt bort vattnet. 
Vaddå vänta ut henne tills hon äter , kan jag bara glömma , med åldern rätt är Iona tjurigare än mig (då förstår Ni)

Helt klart blir det inte så  många fjällturer med mina gamlingar längre och framför allt inte på vintern. 
Vissa säger att man lika bra kan ta bort hundarna när de inte är med på jakt och jakträning längre, jag tycker nog att mina gamlingar har förtjänat ett  bra och aktivt liv som pensionärer efter allt de gjort för mig. 
Visst de får stanna hemma när det blir jakt och träningsturer till fjälls men i stället får de alltid följa med i andra sammanhang, båda älskar att åka bil och då får de följa med så fort det är handlingstur, hälsa på mamma eller någon annan som uppskattar hundbesök, åka skoter eller en strandpromenad.

Visst blir man lite sorgsen  när man ser sina gamlingar, vetskapen om att man inte har all  tid kvar tillsammans men jag blir ändå mest lycklig över att få se deras glädje över att få vara med, att fortfarande ha sin plats i flocken. 

Jag hoppas att jag ska få ha kvar mina fina gamlingar ett tag till och att de får fortsätta att vara pigga och friska












5 kommentarer:

Michael Öberg sa...

Himmla fint skrivet,precis så där är det. Du gör helt rätt att låta dem vara pensionärer tills den dan kommer att man måste ta bort dom av sjukdoms skäl eller andra åkommor. Du är rätt så klok....ibland. :)

Karin Bergstedt sa...

Alltid lika kul och intressant att läsa vad du skriver. Du skriver bra också!

Anonym sa...

Åh det är fantaskiskt att få uppleva "gamla" hundars personlighet.

Unknown sa...

Klart dom ska vara kvar så länge dom har det värdigt, dom är ju familj. Fint skrivet! kram kram

Anonym sa...

Jag blir så glad när du skriver om dina "gamla" hundar. Det är inte många som är som du och bryr sig så mycket om dom "äldre" jakthundarna. Hoppas dom hänger med ett tag till, kram från mig och Alma, vov vov