Löpning....

Mim med D kullen

Mim som valp

Mim med sin avkomma Duke

I morse blev det blod på Mims papperstuss, hon har blivit noga checkad varje morgon de sista veckorna, eftersom Ditzie började löpa för 2 veckor så jag misstänkte att Mim borde vara på gång..hade önskat att hon väntat 1 månad till men där har jag inget att säga till om. 
Nu börjar operation planering för att få till det med logistiken runt den kommande parningen.

Grattis

Grattis till Keity och Kitty som fyller 2år idag. Mamma Hedda skickar en stor Grattis Kram....

U-kullen

Flax  och Vera

Merlin UCH

Vera

Elvis

Merlin

Merlin

Merlin

Udo

Den 28 januari 2005 föddes min U-kull, U-Hell, U-Flax , U-Vaer, U-Max, Utti, Udo, Urax, Unique, Ulysses & Udo. Stort  GRATTIS till Er!!!!!!!

Historien bakom den kullen är som följer.....
Jag såg en bild på internet av en hanhund som tilltalade mig, det var en tysk hane som enligt Tyska förhållanden var av mindre storlek ( 63 cm) och i mina ögon såg han smidig och  sportig ut, inte alls stor och klumpig som många andra hanhundar. Jag kollade upp denna hane, fick kontakt med uppfödaren som hänvisade till en väninna som visade vara den person som även fört fram denna hane på jaktprov och utställning. Tog även kontakt med ägaren till hunden som heter Black Mystery Chinook men kallas Merlin.  Jag beslutade att ta hem färs semin från denna hane för att inseminera Zettertjärns H' Nike med denna. Dessvärre blev det inga valpar med Nike pga tråkiga omständigheter runt henne.
Något år senare beslutade jag mig för att göra ett nytt försök, denna gång med Z. Magica de Hexz "Hedda", den här gången tog jag med mig Hedda och satte oss på flyget till Frankfurt.
Rabiesvaccinationer och allt var ordnat och resan från T-heim till Frankfurt gick snabbt och kostade inte en förmögenhet då hundburen var med som bagage. Vi anlände till Tyskland på torsdags kvällen, flyget hem var bokat till måndag fm. Måste nu bara allt klaffa med att komma i rätt tid av löpen......
Jag och Hedda installerade oss på ett Guesthouse där man fick ta med sig hunden överallt , även i restaurangen. Toppen tyckte Hedda som fick ligga under bordet och dela mina gigantiskt STORA middagsportioner, de hade lätt räck till 3 personer :-)
På torsdagen fick Merlin och Hedda såvitt bekanta sig med varandra. Fredagsmorgon och jag skulle gå ut och rasta Hedda som skulle göra ifrån sig i koppel och hur långt vi än gick fanns det bara asfalt.... Hedda pinkar INTE på asfalt, efter en timme eller så hittade jag en grön fläck på 1m2 runt ett träd , äntligen kunde Hedda pinka i alla fall. Senare på dagen mötte Merlins husse upp oss och vi tog en promenad runt en vingård, där hundarna kunde få springa lösa..........   dock var det ett svalt intresse som kärleksparet visade varandra.  Vi provade att släppa ihop dem på fredagskvällen, lördagsmorgonen, lördagskvällen....... Nu började jag bli lite stressad....  söndag morgon.... nej, ingen parning . Söndag eftermiddag, skulle vi besöka Sundowners Kennel som var uppfödare till Merlins pappa Sundowners Justin, kärleksparet fick följa med på besöket och då minsann i deras trädgård i parade de sig. Pust , jag kunde andas ut, ännu en parning blev det innan vi på måndagsmorgon skulle hinna med ett vetbesök för att ge Hedda hennes  avmaskningspiller innan hemresan. På flyget blev det så klart problem , då Heddas returbiljett helt plötsligt inte gällde utan jag fick köpa en biljett till fullt pris till henne som var dyrare än min biljett ( men hon fick fortfarande åka i lastutrymmet). Till sist efter förseningar och allmänt strul kom vi hem och det blev alltså valpar...
Jag hann även med att besöka en jättemysig julmarknad under mitt besök som varade över 1:a advent, jag fick hälsa på Merlins pappa Justin som ärligt talat nästan gav mig en chock, hade jag sett honom innan hade jag aldrig vågat använda Merlin. Det är den största Gordonsetter jag någonsin sett, över 70 i manken och han var rätt gammal och inte direkt vältränad så han vägde nog närmare 40 kg....   
Fick träffa Merlins släkt hos Sundowners kennel och även hinna med en trevlig pratstund hos dem samt ta en promenad på deras träningsfält. Tänk vad mycket jag har fått uppleva och många trevliga människor jag har träffat och lärt känna tack vare mina hundar.


Om U-kullen.
De som har visat framfötterna på jaktprov ur denna kull är U-Flax till Karl Petter Johansen i Nordreisa , Nordnorge med Kennel Krabbenesmyra. Flax har fått flera 1 UK och blev 2:a i Artic Cup, hon har sedan fortsatt med flera 2 & 3 AK i vuxenklassen. Flax är även en mycket duktig skogsfågelhund . I dagarna ska Flax paras med en Amerikansk import som heter Wyndancer Thunder.


Min egen U-Hell "Mim" som inte är mycket startad men fått 1 UK samt 2 AK på jaktprov. Mim är en mycket välrevierande tik, hon kan reviera en frusen sjö utan styrning. Hon är en mycket välbyggd och snygg hund som är fullcertad. Även Mim kommer att paras inom kort.

U-Vear "Vera" som är den som fick mest av sin farfar, en stor välbyggd tik som har en klockren reviering, en mycket god viltfinnare men det fattas lite på dressyren.


Om pojkarna vet jag inte så mycket mer än om Unique "Elvis" som jag hade på träning som ungund en mycket stor talang som även han har en medfödd reviering, i sitt första släpp på fält slog han 2 Segrar klass hundar på fågel flera gånger.
Ni som har U-hundar , skriv gärna några rader och berätta om Era jakthundar

Städat datorn

Hans Sjåmo, Lennart Kjellssson, Åsa Bromeé, Lasse Tano & Mig :-)

Ditzie (1993-2003)

Ditzie

Har kvällsjobb hela veckan , slutar jobbet vid midnatt någon gång. Även om jag är trött så kan jag inte bara hoppa i sängen utan det blir lätt en timme vid datorn, igår städade jag bland gamla bilder och hittade detta foto från SM finalen  i Hemavan 2001.
Jag ser nöjd och glad ut tilllsammans med min fina Ditzie.  Den lilla tiken  har satt starka spår i mitt hundhjärta och jag anser att det är den bästa hund jag haft. Här blev vi nr 5 i SM, året efter blev hon nummer 4 i SM.
Den här SM finalen var speciell då Domaren Johan B Steen snabbt satte sin prägel på partiet genom att vara fri från prestige och även om det  var en SM final se på hundarna med positiva ögon , en SM final då alla deltagare hjälpte varandra att hålla reda på hundar, man hittade varandras hundar i stånd o s v, en minnesvärd och positiv final.
Hela denna helg var speciell för mig, jag fick gå på mitt favortitfjäll  Jo Fjället 4 dagar på raken , Fjällpokals kval, FP final , SM kval och SM final, all dagarna hamnade jag på samma fjäll. Det är en dryg promenad upp till markerna på ca 1 timme men det brukar det vara värt. Har aldrig kommit ner från detta fjäll utan premie. Det gjorde jag inte denna helg heller.
I Fjäll Pokalen startade jag Bleika av Andöya som blev 5:a i finalen och fick 1 UKL ( Vinnare Roland Ohlsson med Es Tuva) och i SM kval placerade Ditzie sig för att sedan bli  5:a i SM finalen.
Jo Fjellet var även Ditzie's favoritfjäll, bl a vann hon en SKL där med Cert efter 5 fågelarbeten, som Ni förstår var det ett bra fågelbestånd på detta fjäll.


Ditizie ( min nuvarande Ditzie är döpt efter sin mormors mor) var en knall god hund som oftast var med på listan i SKL , hon var en mycket duktig viltfinnare och fick många placeringar i SKL, hennes minus var att hon kunde vara lite väl snabb till apporten om jag inte var med till 110 %. Jag använde henne som guidehund under hela hennes liv och det blev fällt massor av fågel för henne och då brukar även fallapporten snabbt bli befäst :-)
Min Hedda är verkligen en kopia av sin mor Ditzie, även frisyren har gått i arv...... eller är det matte som är en usel frisör.....??

F-kullen

Syskon kärlek

Flickorna

Pojkarna

Fy, fy skäms.....jag gratulerade Cocker kullen men "glömde" bort F-kullen , med Filuran, Flinga, Fina, Flizan, Fjälla ( som tydligen har flyttat till Norge) ,Filur, Fantomen, Fight, Foxz, Fajt, Fejm och Frozt. Även de blev 3 år den 24 januari. Så Grattis i efterskott till dem!!!!!
Funderar på lägga ut en kalender med alla födelsedatum inlagda, ska jobba på det......
Jag borde verkligen komma ihåg att BCoch F kullen är födda samma dag då det var en hektisk eftermiddag/ kväll, då Hedda började valpa enligt planen. Tydligen blev cocker Kajsa "smittad" på något vis för hon började valpa på  dag 58, vilket var lite konstigt då hon gick full tid förra gången. Första cockervalpen kom under under bänken inne i hallen och helt utan förvaring så det blev ett väldigt sjå att hålla koll på dem båda i olika rum......

BC-kullen 3 år

pappa Crut

Crut

far & Mor

I dag får jag säga Grattis till BC kullen som blir 3 år, detta är den andra jaktcocker kull som jag fött upp. Mor: Whaupley Skylark Far: Stawaskogens Crut
Vill bara ännu en gång påtala att detta är en mycket trevlig ras för er som vill ha mycket hund i liten förpackning, se mitt inlägg från tidigare om jaktcocker.
Stort Grattis på 3 års-dagen till Busy Bee, Blacky, Batman och Bork

J-kullen 2 år...igår!!!

Jenka & Gaston (Juvel) på träning

Ajaj, glömde att Gratulera J2-kullen som blev 2 år i går. Grattis, Grattis och Välkommen i den vuxna gruppen :-)

Otto & Junior (Okey)

Otto

Jr

Jag har försökt fota mina "pojkar" under flera veckor vilket inte är helt lätt . De är inte precis stilla många sekunder när de är ute. Om jag lyckas zooma in dem i kameran så kommer de som ett skott när jag sätter mig på huk, för då ska det gosas. Kul att de så följsamma och vill ha kontakt,men just vid foto tillfällen kunde de gärna få vara lite mindre följsamma :-)
Jag fick ihop några bilder utan vidare kvalité ,de får duga så länge ska göra ett nytt försök senare...
Junior tycker själv att han är STORA pojken och lyfter på benet när han pinkar....... men lilla gubben är inte det lite väl tidigt??
Som Ni ser är de inte speciellt lika varandra, men jag tror att båda har precis det som jag och Ottos ägare helst vill ha. Jag vill ha en Kazzan kopia och det tror jag att jag får !!

What a wonderful daaay

Häkza

Idag skiner solen och det är -2 C, härligt. Vi laddade för en lång skidtur, efter den vanliga rundan blev det 1 mil ospårat. Normalt ska det finnas ett skoterspår där, men det ser ut att ha varit dåligt med skoteråkandet i vinter. Över den sista delen av den smala passagen som går nedför hängde det ner massor av snötyngda björkar, det blev riktigt spännande...... Jag kände mig som i skidlekis.....så kryper vi ihop till en boll och åker under, sååå reser vi på oss och tar ett litet skutt över, såå...... vem tusan hade vallat mina skidor som normalt alltid har lite halvtaskigt glid men som är helt topp med dragvilliga hundar, idag var det minsann glid så det blev över i nedförsbackarna. Alla kom dock ned helskinnade, endast en vurpa av undertecknad och det berodde  på en liten men väldig stor GS som heter Pai som inte förstått att man INTE kan lägga sig mitt i spåret i en nedförsbacke för att gnaga på tassar.. MEN  nu vet han vad som gäller!!
Häkza är åter i selen efter skendräktighet och dålig arbetslust, formen ser hon ut att ha bevarat. 
Den ospårade milen känns i benen , häärligt!!!
Nu kan jag med gott samvete åka till Åre för att ta en fika med en kompis, det var länge sedan vi sågs

redan söndag

Dåligt med uppdateringar den här veckan , det har inte hänt så mycket att skriva om. Jag och hundarna klarade veckans mål med 10 mil skidåkning, de som får springa lösa har betydligt flera mil i benen.
Under dagens tur fick Otto & Junior se sin första ripa, det satt en liten flock vid skoterspåret som Kazzan stod för på vägen ut, på vägen hem sprang Junior rakt på en av dem som då satt 2 meter från spåret. Som vanligt var broder Otto inte långt borta och även han fick se sin första ripa. Båda såg lika förvånade ut när ripan flög iväg, det  var väldigt  intressant att snusa runt där den suttit. Det tyckte däremot inte den något äldre Pai (1 år) som trodde att han kunde springa ikapp  ripan!!
Vi fortsätter med 10 mil till kommande vecka....

Kalendern börjar fyllas

Den här dagen startade med vinprovning...kl 8.30.... Inte min vanliga syselsättning en tisdagsmorgon , jag var kanske inte helt laddad för det vid den tiden på dygnet heller.Det var en vinimportör på plats där jag jobbar xtra för att presentera restaurangens nya viner, massa smarriga drycker, man jag spottade mest i glaset :-)


Efter lunch blev det skidåkning med hundarna, idag satte jag Vikna fram i mitt 4 spann, hon gillar tydligen att bli jagad och var så duktig och sprang hela rundan 20 km. Igår satte jag henne bak och då la hon av efter 5 km. Hon ska vara i superform om 4 veckor.


Jag har prickat in alla intressanta jaktprov i Norge samt våra egna , kalendern börjar fyllas på. Jag ska inte döma så mycket denna säsong, ska ägna mig åt egna hundar i stället. Säsongen börjar för vår del den 5-6 mars, har lovat att döma en dag då...undrar vem jag ska satsa på att ha klar till start den helgen, Tasha eller Ditzie/ Häkza, det visar sig nog, har ännu lite tid på mig. Sedan rullar det på mer eller mindre varje helg fram till sista April....

Måndag

I dag var jag uppe med tuppen och har redan varit ute på dagens runda , jag tog bara med mig halva gänget, tänkte ta resten på em.
Det står veterinärbesök på schemat, blodprov på Otto för att se om han bildat antikroppar mot rabies, vilket han förhoppningsvis har gjort. I så fall ska han vara klar för flytt om 6 månader, Storbritannien är verkligen i en egen värld, tänka sig alla konstiga sjukdomar de har, Norden är rabiesfritt, här uppe har vi inte ens fästingar men ändå ska det vara så krångligt att skicka ett djur dit, däremot går det utmärkt att ta en 8 veckors valp direkt från England/Skottland...jaja de lever verkligen i sin egen värld.

I trim

ripa i topp

Fina Vikna är här på besök

I dag har det varit knallväder, -8 C , nästan ingen vind och soool. Vi har varit duktig den här veckan trots allt och fått ihop nästan 10 mil skidor. Flocken har utökats med 2 till, de ska vara här en månad på konditionsträning. Tog därför mina 3 supertjejjer och kopplade på den ena nykomlingen, hon hängde med bra i 5 km , sedan började hon släpa efter och då fick hon springa lös. Hund nr 2 är ca året och han fick springa lös hela rundan ska så smått börja med inskolningen i spannet, men vi tar det försiktigt.
Målet de närmaste veckorna är att nå upp till 10 skidmil /vecka med hundarna.


Hedda blev hämtad idag och ska nu bo i Västra Härjedalen ett tag, det blir nog full aktivitet för henne, kanske kan hon lära sitt barnbarn några användbara knep. Hedda är en mycket rutinerad jägare som det fällt massor av fågel för, något som tyvärr märks på hennes hörsel, hon är väldigt tunghörd men förutom det har hon mycket bra  fysik.

Dressyrhjälp

Vi går mot ljusare tider, snart dags för simträning...

Ditzie i sin favoritstol

Att ha en hundflock runt sig jämt är för det mesta bara skoj men så klart blir man skitless på allt vad hund heter ibland. Då är det tur att vi har våra 4 årstider så att det blir lite lugnare på fronten tidvis. På sommaren får mina hundar ta det lugnt och vila, simturer och joggingturer är vad som bjuds. Jag brukar säga att man skulle kunna stoppa ner hundarna i frysen från maj till juli, plocka upp dem i början av augusti i samma form som de hade i maj *hehe* Det skulle för modligen bli FÖR tråkigt att vara hundfri så länge.

Men det jag skulle komma till är att även om det är mycket jobb med många hundar har man stor nytta av dem då de i många fall fostrar varandra. Det negativa är att det går mycket fortare att de lär sig olater av varandra än att de lär sig det som är bra ....... :-)
Ditzie som är en mycket förarkänslig tik och vill vara till lags har varit till stor hjälp när det gäller Lill-Tasha. Tasha hade en olat att hon hoppade på dörren i hundrummet , belöningen kom snabbt genom att dörren flyger upp och Tasha springer ut. Hon springer inte bort utan drar en sväng och kommer in igen MEN enormt irriterande, detta hände några gånger och  jag korrigerade Tasha men det rann av henne som på en gås. Ditzie märkte förmodligen min irritation och tog tag i saken, sista gången Tasha hoppade på dörren for Ditzie efter och nöp tag i henne och  tryckte ner henne i backen ....... en stukad Tasha kommer in igen och sedan var det slut med att hoppa på dörrar.  Samma sak hände när vi alla var ute i skogen , alla skulle gå bak med Tasha smet iväg, Ditzie efter och tacklade omkull henne och gav henne en skarp reprimand även denna gång kom en stukad Tasha in och gick snällt bak. 
Tack Ditzie för hjälpen. 
I bilen är det Iona som håller ordning, hundar ska ligga still i bilen, inte stressa, leka eller vara högljudd,vilket kan vara fallet med valpar eller ej bilvana hundar. Då får de åktur med Iona som snabbt sätter dem på plats och efter den gången vet de vad som gäller. 
Tänk om vi hade dem "powern" som finns i hundflocken, det räcker med en blick eller en liten lyftning av läppen så vet alla vad som gäller. Tack för Er Hjälp tjejjer!!!!

Grattis

Så här i början av det nya året vill jag passa på att Gratulera Hurrafjellets Troy ( Z Pretty Yr-Glitresjöens Syver) som blev Årets lavlandshund i NGK 2010, detta efter en knallhelg på NM där han premierade sig alla 3 dagarna med 3 VK, 2 VK samt 2 VK i finalen. Troy är absolut ingen typiskt lavlandshund och knappast någon träningsprodukt heller då han inför NM endast hade några få timmars träning på lavland med sig i bagaget.
Stort Grattis till Troy och hans ägare Svein samt även uppfödaren Espen!!
Troy är även den tilltänkta partnern till Mims sista kull....

Ut med julen

Ut med julen och in med vårliga tulpaner!! En nackdel är att nu syns alla hundhår väldigt mycket bättre , igen... ;-)

Aj,aj

Det nya året började med en ond rygg, ingen hundträning på flera dagar, tur att man har snälla vänner som tycker om lite drag under galoscherna och gärna tar en skidsväng med mitt gäng. Hundarna går det alltså ingen nöd på. Idag känns det bättre i ryggen så i morgon kör vi skidsvängen igen. 
Hade tänkt fota mina små pojkar då det var länge sedan sist , men det har varit grått och trist med dåligt ljus, det får vänta tills solen skiner igen. Men en liten rapport om Junior och Otto kan Ni få.
Junior får för tillfället gå under namnet Pluto, stora tassar och långa ben men snäll som dagen är lång, vill helst sitta i knät och gosa när det inte är för mycket spring i benen. Otto är betydligt mindre och otroligt söt, han är lugnare än Junior men när de har sina tvister dem mellan så är det Otto som går vinnande ur, Junior är precis som Kazzan vill helst inte bråka. De har nu växt ur valphundgården och har flyttat in i stora hundgården tillsammans med ett gäng sura tikar där de får gå den hårda skolan, det ser ut som de trivs utmärkt att vara i stora flocken. På nätterna sover de snällt på sina platser inne i huset. De har numera inga som helst problem att följa med på skidsvängarna , de springer bredvid de som drar så säger de bye, bye och lägger in en växel till för att köra om dem. Junior har nu fått bättre ordning på sin koordination och är lika snabb som Otto. Oj vad jag längtar tills våren när jag kan ta ut grabbarna på fjället.