Alla känner apan....

Ibland kan det  vara positivt att vara "apan" , den här gången blev det ett lyckligt och snabbt slut tack vare att "alla" ringer mig om det handlar om en Gordon Setter. 
I lördags morse var det ett missat samtal på min mobil, numret  var i närområdet men inget nummer jag kände igen. Jaja, tänkte jag om det är något viktigt ringer de igen. 
Lite senare ringer min mamma och undrar om jag har någon hund borta  för det var någon som ringt henne som hade hittat en Gordon setter tik men det var flera mil från mig så jag tänkte inte mera på det. 

På kvällen ringer det en Norman som är intresserad av att tinga valp, han berättar att han har en hytta i "närområdet", han berättar även att han har en GS tik på12 år men att hon försvunnit från hytta på morgonen....aha, vi redde ut var deras hytta låg och så säger jag att då vet jag var din hund finns...... det blev helt tyst i luren , det var den andra anledningen till att han ringde mig OM jag skulle ha hört något om någon borttappad Gordon. Norrmannen fick telefonnumret och det kändes skönt att den 12 åringa tiken skulle komma till rätta. Efter en liten stund ringde den samma Norrman upp mig igen.....   Det fanns ingen Gordon setter på det numret och de förstod inte vad han pratade om....  men vad konstigt , de har ju ringt både mig, min mor och bror.....
Ok, jag ringer upp dem, en dam svarar , jag presenterar mig och hon förstår då genast vad det gäller ???  Jag säger att det är inte min hund utan den tillhör en Norsk familj.....  då börjar kvinnan i andra änden av luren att skratta och berättar att hennes man nyss fått ett telefonsamtal från en norrman som var golv sättare...???  Han förstod inte alls vad den mannen ville honom utan konstaterade att han måste ha ringt fel....  Haha  gordonsetter och golvsättare kan bli ganska lika i språkförbistringen mellan det norska och svenska språket ..... hon bad så mycket om ursäkt och talade om var hunden fanns. Slutet gott, allting gott för familjen som fick sin hund tillbaka efter en orolig dag ;-)