Äntligen....

På fredags em blev det äntligen slut på alla dessa stormar, hoppas dessa damer nu håller sig härifrån resten av vintern.
Det blev en tur med pannlampa på fredags kväll, då alla spår var översnöade och igendrivna spände jag 5 hundar framför mig själv och skidorna och det var perfekt , hundarna och jag fick jobba på bra i det tunga föret...i ca 1 km, då kommer min runda ut på en skogsbilväg som på vintern är skoterväg. På väg ut mot denna väg möts jag av en snödriva på dryga metern men det gick bra vi hade god fart och tog oss utan problem över kanten.......

Då ser jag att det är långt ner till vägen då den har plogats , ohhhh shit!!!!!

Lyckades stå på benen och for iväg i en hejdundrande fart , 5 springsugna , vältrimmade settrar på en nylogad väg , ojojoj. efter någon km passerade vi  plogen i god fart, de första 5 km tog inte många minuter, det var snudd på att jag blev farträdd. På hemvägen släppte jag 2 av mina medhjälpare lösa, vågade inte chansa med 5 i nedförsbackarna ,det hårda underlaget såg ont ut vid fall *fniss* MEN årets vurpa är redan avklarad nu står vi på benen resten av säsongen!!

I lördags valde jag att ta en långsväng här hemma i ställer för att åka på fjället, fick så dåligt samvete för de som inte fått följa med, jo jag har en gräns på max 6 hundar med när vi ska ut och träna/jaga på fjället. Alltså blev det 3 mils rundan här hemma som går över myrar och lågfjäll, alla utom lilla Mella och Iona fick följa med, att springa ospårat i 2,5 mil är för tufft för fina "tant" Iona. Kazzan och Prazzel var lösa resten i drag. Fyra timmar tog rundan då det var helt ospårat i 2 mil, sista timmen gick hundarna bakom och jag fick spåra åt dem , var väl inte mera än rätt då de jobbat hårt med att dra i tungföret. Vi var alla rejält trötta vid hemkomst, tur att vi var bortbjudna på middag annars hade det blivit soffläge utan mat den kvällen. Naturligtvis fick Mella och Iona följa med bort på middag, rättvist ska det vara.


Igår töade det och det var nödvändigt att få bort den tunga snön som låg på voljärerna innan allt rasade ihop. Jag stod på hönshuset och skottade när plötsligt Bleika gjorde mig sällskap, allt som jag gör det kan Bleika också göra.... efter kom lilla Mella som nästan tog sig upp på taket, ser ut att bli en påhittig och kreativ liten dam den där, inte alls lika foglig som sin mor Ditzie


Idag fortsätter det att töa, det är bra så att snön sätter sig men jag hoppas att vi slipper den isskare som blev i fjol när hela fjället var som en skridskobana......