Fy fasen vad det åskade och blixtrade här i går kväll, det var riktigt läskigt, glad jag hade dragit ur alla el apparater inklusive datorn. Jag bor högst upp i byn och det blixtrade otäckt nära hela tiden. Kazzan som blev åskrädd förra sommaren, låg klistrad i mitt knä och skakade, stackars liten. Efteråt var han helt slut och sov som en stock, jag förstår honom , jag blir också helt slut efter åskväder och kan somna nästan var som helst.
Förra sommaren , det var då Kazzan var åskrädd första gången, slog åskan ner 50 meter från huset. En vecka senare var Kazzan inne i huset när jag var borta en liten stund, helt oväntat började det åska, jag tänkte genast på Kazzan och skyndade mig hem, väl hemma så är huset tomt. Jag letade och ropade i hela huset, ingen Kazzan. Ringde till mamma som bor en liten bit bort för att höra om hon släppt ut honom...... Det hade hon inte däremot hade Kazzan sprungit över till henne och hoppat på dörrhandtaget för att bli insläppt, sedan hade han suttit klistrad vid hennes sida medan det åskade och blixtrade. Det visade sig att han trängt sig ut genom ett fönster som stod på glänt, sprungit genom skogen hem till mamma. Det finns grannar som bor närmare men han sprang till någon han litade på där han kände sig trygg. Det är rörande vilken tilltro våra djur har till oss människor....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar